ARIEL W/NG 350
Ett stycke militärhistoria i sig.
Motorcykeln kom till Sverige som handelsutbyte med Storbritannien.
Krigsmakten hade brist på motorcyklar och Storbritannien hade ett handelsunderskott mot Sverige. Kort sagt fick Sverige denna motorcykel i utbyte mot timmer, stål och kullager mm.
Mc data:
Motor: 346 cc (21.1 cu in), 1-cyl Luftkyld med 2 toppventiler
Effekt: 17 bhp vid 5,800 rpm
Växellåda: 4-växlad manuell
Fjädring: Parallelogram framgaffel och stel ram bak.
Bromsar: Mekanisk trumbroms fram och bak.
Vikt: 169 kg (373 lb) (torrvikt)
Bränsletank: 2.625 imp gal (3.152 U.S. gal; 11.93 Liter)
Lite historia kring dess framkomst:
Ariel var en av många tillverkare i England som levererade militära motorcyklar. Även om Ariel byggt över 42 000 cyklar, är inte mycket känt om dessa modeller. Brittiska krigsmakten genomförde innan kriget en serie tester för att avgöra lämpligheten av civila motorcyklar för militär användning under en sex månaders period 1935.
Ett prov på 10.000 miles (1600 mil) genomfördes på både gator och i terräng.
Efter halva stäckan gjordes en check-up och alla maskiner plockades ner i sina beståndsdelar och inspekterades ingående. Sju motorcykelproducenter valdes ut att delta i testet, Ariel, BSA, Matchless, New Imperial, Norton, Royal Enfield och Triumph.
Den Ariel som valdes ut till testet var en civil motorcykel, VA3 av 1935 års modell med en 557cc sidventils-motor. De enda modifieringarna bestod i ett skydd för vevhuset, Dunlop sportdäck bak och en pakethållare. Denna modell presterade bra i terräng-körning och var tillförlitlig
Den var omtyckt av medlemmarna i provgruppen.
Men då Ariel redan hade planerat att ersätta den modellen med en ny, så avbröt man provet.
Ariel försökte att förnya krigsmaktens intresse för sina nya modeller i oktober 1936 med deras 600cc och 1000cc Square Four motorer.
Båda dessa visade sig dock vara olämpliga för militärt bruk då de vägde för mycket.
I augusti 1939 erbjöd man en 497cc toppventil-motor för att jämföras med krigsmaktens Norton 16H. De utvärderade även Ariels W/VA 497cc sidventils-motor, vilken hade lättats.
Båda varianter presterade bra, men i slutet av provet presenterade man en helt ny prototyp, W/NG.
Den nya 1940 W/NG hade en 346cc 1-cylinders toppventils-motor baserades på en vinnande motorcykel från Skottlands 6-dagars Trial tävling och var produktionsklar i mitten av 1940.
Den franska staten lade genast en beställning, men den Brittiska krigsmakten klassade den i august 1940 som knappt godkänd ”endast att bruka i nödfall”.
Men på grund av evakueringen från Dunqerque där nästan all utrustning fick lämnas kvar, så lade man beställningar på ersättningsmaterial från alla Brittiska tillverkare.
Ariel levererade då allt man kunde, även civila modeller samt bättre begagnade motorcyklar.
De senare tjänstgjorde dock främst i civilförsvaret och på utbildningsenheter.